Äntligen!! Min lilla kille eller han är ju inte så liten 5 år är han ju nu. Men han har nu lärt sig att cykla utan stödhjul. Åh vilken lycka. Han är väl inte så märkbart imponerad men jag.... jag grinade när han vinglade iväg själv han svängde och styrde själv grinade jag och hoppade upp och ner och viftade med händerna Äntligen!!!
Anton har inte varit så intresserad av att cykla. Han fick en cykel förra året men då var det mest roligt att bromsa. Tramp, tramp, tramp, tramp, och tvär broms så höll han på förra sommaren de gånger vi fick honom upp på cykeln. I år så fanns det ett lite intresse till att trampa mer än bromsa. Men att pröva utan stödhjul det fanns inte med på världskartan! - MEN JAG KAN JU GÖRA ILLA MIG JUU!! Skrek han när jag förde det på tal i början av Juni.
Så nu när vi åkte upp till mina föräldrar i Piteå så knölade vi in hans cykel i bilen. För här är det fina cykelvägar inte så stora backar. Perfekt för att en envis 5 åring ska lära sig att cykla.
Anders morfar och Anton prövade en dag.... en arg kille kom tillbaka han skulle inte cykla utan stödhjul.... IDIOTISKT!!
Några dagar senare så packade vi in oss med en liten fikakorg och åkte upp till Grisberget. Ett motionsspår. Och vi tränade. Jag och Anders sprang bakom och brevid... och det gick bättre och bättre. Vi kunde släppa honom kortare sträckor. Anders och Anton beslutar sig för att de ska cykla ända hem... Jag och Frida hinner före hem strax efter kommer en ledsen Anton in.... Han hade cyklat ner i ett dike med Piteås största brännässlor.. Typiskt!! Nu var han ju verkligen sugen att cykla efter den incidenten...
Men så idag tvingade jag honom att åka iväg. ( Jag körde lite möt din rädsla) -Nej han skulle se på TV -Nej vi ska cykla tyckte jag! -Nej TV, tyckte Anton! -Okej vi kör cykling först TV sedan!!
Nej tyckte Anton, TV först Cykling sedan.... Man kan väl säga att jag vann den förhandlingen. Vi tog fram cykeln och hjälmen och jag på med springskor. En sur Anton åkte upp på cykeln och iväg. DU MÅSTE HÅLLA I MIG!! Visst sade jag och släppte när han fick upp farten och han svichade iväg..... När han upptäckte att jag inte håll så tvär bromsade han. Och blängde surt på mig!! När jag visade honom hur långt han hade cyklat SJÄLV så såg jag att han blev glad men han jobbade på sin sura min! DU SKULLE JU HÅLLA SA JAG!! muttrade han till mig. -DET FINNS FAKTINSKT BRÄNNÄSSLOR I DIKET TITTA!! och han pekade på några fina exemplar som trängdes med Rallarosorna. - Men då är det bäst att du håller dig på vägen! viskade jag lite finurligt! Vi fortsatte och det gick så bra. Vi kom fram till en skolgård med stora ytor han vinglade fram och jag stod kvar han åkte längre och längre bort och jag kände hur tårarna trängde upp MIN lilla älskling klarade det! Anton kan cyckla!!
Anton har inte varit så intresserad av att cykla. Han fick en cykel förra året men då var det mest roligt att bromsa. Tramp, tramp, tramp, tramp, och tvär broms så höll han på förra sommaren de gånger vi fick honom upp på cykeln. I år så fanns det ett lite intresse till att trampa mer än bromsa. Men att pröva utan stödhjul det fanns inte med på världskartan! - MEN JAG KAN JU GÖRA ILLA MIG JUU!! Skrek han när jag förde det på tal i början av Juni.
Så nu när vi åkte upp till mina föräldrar i Piteå så knölade vi in hans cykel i bilen. För här är det fina cykelvägar inte så stora backar. Perfekt för att en envis 5 åring ska lära sig att cykla.
Anders morfar och Anton prövade en dag.... en arg kille kom tillbaka han skulle inte cykla utan stödhjul.... IDIOTISKT!!
Några dagar senare så packade vi in oss med en liten fikakorg och åkte upp till Grisberget. Ett motionsspår. Och vi tränade. Jag och Anders sprang bakom och brevid... och det gick bättre och bättre. Vi kunde släppa honom kortare sträckor. Anders och Anton beslutar sig för att de ska cykla ända hem... Jag och Frida hinner före hem strax efter kommer en ledsen Anton in.... Han hade cyklat ner i ett dike med Piteås största brännässlor.. Typiskt!! Nu var han ju verkligen sugen att cykla efter den incidenten...
Men så idag tvingade jag honom att åka iväg. ( Jag körde lite möt din rädsla) -Nej han skulle se på TV -Nej vi ska cykla tyckte jag! -Nej TV, tyckte Anton! -Okej vi kör cykling först TV sedan!!
Nej tyckte Anton, TV först Cykling sedan.... Man kan väl säga att jag vann den förhandlingen. Vi tog fram cykeln och hjälmen och jag på med springskor. En sur Anton åkte upp på cykeln och iväg. DU MÅSTE HÅLLA I MIG!! Visst sade jag och släppte när han fick upp farten och han svichade iväg..... När han upptäckte att jag inte håll så tvär bromsade han. Och blängde surt på mig!! När jag visade honom hur långt han hade cyklat SJÄLV så såg jag att han blev glad men han jobbade på sin sura min! DU SKULLE JU HÅLLA SA JAG!! muttrade han till mig. -DET FINNS FAKTINSKT BRÄNNÄSSLOR I DIKET TITTA!! och han pekade på några fina exemplar som trängdes med Rallarosorna. - Men då är det bäst att du håller dig på vägen! viskade jag lite finurligt! Vi fortsatte och det gick så bra. Vi kom fram till en skolgård med stora ytor han vinglade fram och jag stod kvar han åkte längre och längre bort och jag kände hur tårarna trängde upp MIN lilla älskling klarade det! Anton kan cyckla!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar