Jag kan!!

Idag så har vi haft en lek dag. Anton var ledig från förskolan och vi hade bestämt att Veronica och hennes barn Embla och Noha skulle komma till oss. Vi skulle äta lunch och sedan skulle vi packa oss iväg till en liten skridskobana som finns här i Bydalen. Sagt och gjort. Hela truppen begav sig iväg. Det såg ut som om vi skulle ut på en expedition. Två vuxna med var sin barnvagn med en sovande bebis började plöja fram i den moddiga snön bakom sig drog de på var sin ”snowracer” med varsin mätt och trött 4 åring( snart 4, de fyller i mars) Det var halkigt under snön tungt var det men fram skulle vi…

Väl framme så ligger det ett 8 cm tjockt täcke med snö på isen. Så det var bara att börja skotta. Som tur är så fanns det en is skrapa av modell större, så det gick bra att få fram en liten isbana utan allt för mycket snö på..

Här är Embla och Veronica i skottar tagen

På med skrillorna på barnen. Veronica hade tagit med sig sina skridskor och jag ville väl inte vara sämre jag så jag tog med mig Anders skridskor och hjälm. Har jag nämnt att det var typ 15 år sedan jag åkte sist och jag kan inte ” bromsa” utan varken taggar och sarg…. Jag är usel på att åka skridskor helt enkelt. Men jag hade tagit med mig skridskor om nu jag ville åka. Och det ville jag ju efter att ha dragit och slitit dit som till skridskobanan. Så skrillorna på! Hjälm på! Av med skridskoskydden! Hålla balansen! Ha ha ha Bambi på hal is! Eller rättare sagt galen mamma på hal is!! Det gick, men inte är man nått vidare stöd att hålla i för Anton man kan nog säga att Anton är mitt stöd.

Jag med Anton som stöd (Jag tror att armen blev 6 cm längre)

Vi åkte en stund eller jag stapplade väl mer än åkte en vurpa blev det jag bara blundade när jag kände vad som skulle hända ingen smärta ingen smärta ekade i huvudet och det gick bra. Men om jag har ont i stussen och vänster axel så vet jag ju varför.
Vi gick hem efter ett tag och käkade lite mellis barnen lekt och jag och Veronica hann prata lite grann medan småttingarna sov på bron. Efter vårt främmande hade åkt så tittade jag in i Antons rum och man kunde konstatera att Embla och Anton hade haft kul när de lekte. Det var leksaker huller om buller.